”Man måste låta det ta tid att komma över sin skilsmässa”
skrev Hesari idag. Äktenskap kan inte paketeras in och glömmas bort bara så där
över en natt.
Nä det är klart. Men de flesta av oss har ett jobb att släpa
sig till, ett barn att ta hand om och kläder att tvätta. Också dagen efter att
världen rasat ihop som ett korthus.
Även om jag såtillvida hade tur – separationsbeslutet
fattades på sommaren och jag hade inget jobb följande dag – hade jag aldrig
möjlighet att ligga på soffan och låta tårarna spruta ett halvår. (Eller så är
det bara min österbottniska /lutherska arbetsmoral som aldrig hade tillåtit
det.)
Det betyder inte att det gick snabbt att komma över den. Den
skakade ju om hela min cellstruktur in på djupet.
Bara det faktum att hela min tideräkning numera börjar från den
7 juli 2007 säger något om vilken genomslagskraft den haft. Tål att jämföras
med Svenska litteratursällskapets tideräkning som börjar på Runebergs födis, 5
februari. Ristat i sten alltså.
Jag låg aldrig på soffan och grät i månader. En period
festade jag hysteriskt, dejtade, nattklubbade, reste till mystiska ställen. En
period låg jag på soffan och drack vin och såg på film.
Under dessa olika perioder av göranden och varanden fanns
det väntan. Jag väntade på att tiden skulle gå, så att avståndet mellan nuet
och 7.7.2007 skulle öka. Sådär som när man
ser ett skepp försvinna i horisonten, tänkte jag mig.
Och visst hjälper ju avstånd och tid. Plötsligt kommer jag
inte längre ihåg vad exakt vi grälade om, vad som irriterade mig, vad det
pratades om tiden efter separationen och hur det egentligen var allt det där
hemska.
I artikeln i Hesari läser jag att man i gruppterapier med
frånskilda brukar ha dem att skriva ner sådant som de hatar med sin ex-partner
för att de sedan ska kunna stryka det ur sitt medvetande.
Fniss, tänker jag när jag föreställer mig själv i en sådan
grupp. Mitt papper skulle förbli tomt, och jag skulle knappast orka lyssna på
de andras malande om sina onda ex-partner.
Ännu har skeppet inte nått horisonten, men fan om det inte
seglat ganska långt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar