Jag förlorade mina äggstockar i början av juni. Före
ingreppet läste jag mycket om vad klimakteriet innebär och vad jag kunde
förvänta mig. Att googla klimakteriesymptom (och andra sjukdomar för den delen)
på nätet gör dock lätt att man väntar sig det allra värsta.
Jag skulle inte heller få något hormonpreparat som lindrade
symptomen.
Man får vallningar och svettas konstant så att svetten
droppar från hårbotten.
Man börjar skrika och härja och ingen står ut med en.
Man kan inte längre ha ett sexliv. Nånsin mer.
Man slutar helt sova.
Man får osteoporos.
Man blir intagen på mentalsjukhus för svår depression.
Man blir fet trots att man äter bara grönsaker.
Man åldras 20 år på ett ögonblick.
Det läste jag och fick magknip. Och jag bävade.
Läkaren sa att jag skulle få symptom inom två veckor efter
ingreppet. När det hade gått en och en halv vecka kände jag tydligt hur det
flera gånger dagligen gick vågor av hetta i kroppen – de hemska vallningarna. Och
efter 8 veckor, när jag var på gymet, skämdes jag som en hund när mattan jag
gjorde magmuskelövningar på blev genomvåt av svett. Jag hade aldrig svettats
tidigare, inte ens när jag sprang mina 10 kilometers rundor.
Vallningarna beror på att hjärnans termostat är ur balans.
Plötsligt får den för sig att sänka termostaten till 36 grader och då måste
kroppen göra sig av med överskottsvärme (värmevallningar). Ibland vill den höja
termostaten till 38 grader och då börjar man frysa, det kallas kylvallningar.
Jag har de största problemen innan jag ska somna. Då får jag
värmevallningar och kylvallningar om vartannat. Det kräver en viss planering
när det gäller täcken och huruvida fönstret ska vara öppet i sovrummet. Annars
går halva natten åt att stänga och öppna fönster och att byta mellan varma och
svala täcken. Under en intensiv värmevallning är jag tvungen att ligga som
jesus på korset i sängen, utan täcke och med fönstret vidöppet för att stå ut.
Men jag har hittat lindring: rödvin (vem skulle ha trott!).
Rödvin innehåller växtöstrogen som fungerar som kvinnligt östrogen och dämpar
symptomen. Linser, groddar, soja, bönor, mysli, blåbär osv innehåller också
växtöstrogen – men tanken på att övergå helt till en sådan kost för all framtid
ger mig hjärnfrossa.
Det är inte hemskare än så här, faktiskt. Allt det jag läste
på nätet var överdrivet, åtminstone för mig.
Jag är 41 år och i klimakteriet. Välkommen och joina mig om
10 år, alla mina åldersmedsystrar.
