Summan av kardemumman om pedagogik

Jag städade mitt arbetsrum härom dagen och hittade en lapp där det stod: ”Jag vill veta vad pedagogik är”. Det hade jag skrivit ned första föreläsningen i min första kurs i universitetspedagogik för ett år sedan.  Jag hade bara en enda föreställning om vad pedagogik var, och den baserade sig på dåliga erfarenheter under min studietid; FLUM. Men vuxen och klok som jag nu anser mig vara, ville jag veta om det fanns något bakom detta flum.

Pedagogik visade sig vara mycket mer än jag trodde. Den var konkretare och handfastare och vettigare än jag anade, och det fanns en pedagogik som var klarare än de rådd av pilar och cirklar och kuber som fanns i den bedrövliga kursboken.

Så vad lärde jag mig? Inom pedagogiken talar man mycket om att skapa sig en kunskap, och bygga på sin kunskap, via ny kunskap. Så detta kan väl sägas vara min alldeles egen pedagogiska heureka:

-          Tidigare trodde jag att god undervisning var lika med en god föreläsare. Men det är inte läraren som ska stå i fokus och hålla monolog på en föreläsning. Att studenterna är delaktiga i undervisningsprocessen, och att det ska finnas en interaktion mellan lärare och student bör vara självklart.

-          Pedagogiken är som limmet som fogar samman de olika delarna av lärsituationen; målet med en kurs, innehållet i den och hur studenterna bedöms.  Pedagogiken är det som SKAPAR lärande. Om det saknas pedagogik , förenklas lärsituationen till en korvstoppningssituation.

-         Att studenterna får feedback på sina prestationer är viktigare än viktigast. Det är det enda sättet för dem att lära sig något.

Och allt detta tycker jag är vettigare att skriva än att skriva vidare på en VIKTIG artikel om studenters skrivande och lärande.