Något om det lilla förbjudna ”man”.

Till kategorin förbjudna ord i akademiska texter – eller texter överhuvudtaget – tycks också höra ordet ”man”. Många är vi som fått höra av våra svensklärare hur förkastligt det är att använda ”man” i skrift.

Men precis som med annat i språket bör man inte förhålla sig så svartvitt till saken. Visst kan man använda ”man” i vetenskapliga texter! Bara man vet hur.

Grundregeln är att ”man” kan användas så länge man vet vem ordet syftar på, t.ex. i följande satser:

”På årsmötet beslutade man om nästa års budget”

”Vid Helsingfors universitet har man utarbetat tvåspråkighetsprinciper”

Använd inte ”man” om det blir oklart vem ordet syftar på:

”På 1800-talet tyckte man att man skulle gifta sig innan man skaffade barn. Om man inte gjorde det betraktades man som syndare, och sådana såg man inte med blida ögon på."

Och så ska du förstås inte använda "man" om du syftar på dig själv:

”Man har ansett att metoden är tillämplig för studien...”

Notera att i denna text syftar ”man” allmänt på ”den som skriver”. Och det är helt ok.

Jag blundar och ger henne en femma.

Idag inledde jag min andra kurs i universitetspedagogik. Vi ska få utveckla vår förmåga att bedöma studenternas prestationer.

(Kursen handlar också om kvalitetslärande, men det är en term som ännu vagt flummar omkring i mitt huvud, och som hjärnan inte helt hiffar.)

Jag brukar undvika att bedöma uppsatser (språkligt) med vitsord – eftersom det känns omöjligt. Det är så många olika kriterier som borde tas i beaktande, och hur ska man kunna väga kriterierna mot varandra? Och var går gränsen mellan språk och innehåll? Vad är det egentligen jag bedömer om jag ger ett vitsord för ”språket”. 

I en pedagogisk studie som gjorts vid Stockholms universitet om hur olika lärare bedömer uppsatser framkom att olika bedömare ganska ofta ger olika betyg för samma uppsats. En förklaring kan vara att bedömarna anser att vissa kriterier väger mer än andra. En del lärare (som i detta fall bedömde uppsatsen som helhet) fäste t.ex. mer vikt vid språkliga aspekter, medan andra helt bortsåg från språket och bedömde enbart innehållet.

En annan förklaring till varför lärarna bedömde på olika sätt var att vissa lärare bedömde hela skrivprocessen, dvs. om studenten utvecklats mycket under processens gång, kunde han eller hon få ett bra vitsord även om slutresultatet inte var så bra. Andra lärare bedömde enbart den färdiga texten.

Rapporten hittar du här: (http://www.su.se/polopoly_fs/1.11109.1296136285!/menu/standard/file/pu2003_3.pdf)

Visst är det skrämmande att bedömningen av ett examensarbete kan göras så subjektivt eller till och med slumpmässigt.  Å andra sidan är bedömning i någon mån alltid subjektiv – eftersom det är en människa som gör den.  Å tredje sidan är det paradoxalt att en så central aspekt som bedömning av prestationer är så inexakt vid ett universitet – där allt övrigt i världen anses kunna mätas intill exakthet.

Ännu en gång faller texten ner från himlen. Orörd av människohand.

Tänk att det lilla ordet ”jag” kan få till stånd sådana aversioner i den akademiska världen. Den vetenskapliga texten är objektiv, distanserad och neutral – i en sådan text hör inga ”jag” hemma!

Eller?

I den akademiska texten är skribentens erfarenheter och/eller personliga åsikter sällan relevanta – eller åtminstone inte lika relevanta som studien i sig själv.  Därför måste den akademiska texten hängas upp kring forskningsproblemet, och påståenden stödas med relevanta belägg från tidigare studier.  Det är det som gör texten vetenskaplig.

Men detta har inget med ordet ”jag” att göra. Texten blir inte vetenskaplig för att man undviker ordet och trasslar in sig i konstiga passivformer och subjektlösa satser av typen:

”Det har ansetts att metod X är lämpligast för studien.”

”I detta kapitel presenteras sociala teorier, för att i kapitel 3 presentera  metoden.”

Tvärtom – texten blir oförståelig och vag. Även om en akademisk text ska vara objektiv, måste stilen avspegla att det är en människa som skrivit texten. Den har ju inte fallit ner från himlen heller!

Så skriv:

”Jag har ansett att metod x är lämpligast för en studie som denna, eftersom....”

Och gör texten till din egen.