Min terapeut och jag träffades (möjligen) för sista gången
förra veckan.
Jag visste inte mycket om terapi innan jag började. Terapi
var för mig ovetenskapligt och mystiskt. Att sitta och prata och prata med
någon som eventuellt skulle säga hurudan människa jag är på basis av det jag sa
– vilken fasa.
Första gången jag satt i korridoren på mottagningen spelades
dessutom begravningsmusik från en bandspelare. Om man ännu inte är deprimerad,
så blir man ju, tänkte jag då.
Mitt mål med terapin var att terapeuten skulle berätta för
mig hur jag kunde undvika att få alla de sjukdomar som jag googlade fram. Så
jag berättade för henne om alla hemskheter man kan insjukna i. Hon sa att jag
skulle sluta googla och ritade en sol på ett papper. ”Om du slutar googla så mår du bättre”, sa
hon.
Men jag kan fortfarande insjukna i hemskheter, sa jag.
Men det kan alla och det hör till livet, sa hon. Väljer du
solen eller väljer du att googla?
Jag himlade med ögonen och svarade inte.
Jag blev tvungen att googla igen efter några dagar eftersom
jag hade ont i ena benet. Jag hittade bl.a. en blogg om en kvinna som kämpade
mot cancer i äggstockarna. Jag läste hela bloggen. Hon dog sen.
Jag berättade för min terapeut att jag var tvungen att
googla igen:
Visste du förresten att man kan få cancer i blygdläpparna?
Hon tittade på mig och himlade med ögonen.
Jag fnissade och sa att visst visst, jag väljer solen! Från
och med nu väljer jag solen!
Jag lovar att aldrig googla mer.
