Första gången jag såg Soini i finska medier slogs jag av
hans retoriska kunskaper. Han talar så det går rakt in i hjärtat på
finsknationella HK-bleu- älskande män. Rösten, betoningen, allt det han säger
på folklig finska (till skillnad från andra politikers sivistys-finska)
uttrycker den kultur i ord som bara existerat mer eller mindre ordlös tidigare.
Men BBC-intervjun med Timo Soini för några dagar sedan visar
en annan Timo än den kaxiga vi är vana vid att se. Dels beror det på redaktören
som verkligen är tuff och kräver en förklaring till det paradoxala i att Soini
säger att hans parti inte är rasistiskt trots att hans folkvalda beter sig som
rasister. Men dels beror det också på att vår Timo plötsligt har hamnat utanför
sin egen kontext. Han får inte tala sitt modersmål, och målgruppen är inte
HK-bleka fosterlandsfantaster. Hans argument håller inte (Hakkarainen är inte
rasist eftersom han har sagt att han inte är), och han suckar emellanåt djupt
och verkar ytterst osäker.
Ännu en gång i historien ser vi alltså vilken makt språket
har – och inte har. Jag röstar på att Timo hädanefter bara ska få tala engelska
offentligt.
För en gångs skull är bilden kopplad till texten i detta blogginlägg. Bilden är från det judiska minnesmonumentet i Berlin.
Här är länken till intervjun med Soini i BBC.
