Idag undervisade jag naturvetare i hur de ska skriva bättre
tentamensvar. Varje år är det samma crash of civilisations-känsla när jag möter
dem. Jag är yllesockshumanisten som tror att jag har något att komma med. Men
det har jag inte – för jag har ingen aning om vad deras studier handlar om.
Idag hade jag dessutom bestämt mig för att introducera
begreppet lässtrategi. Det föll inte i god jord.
Humflumyllesockstanten retirerade efter ett par timmar och
släpade sig tillbaka till busshållplatsen – utmattad.
Jag tänkte att jag borde lära mig mer om deras kunskapssyn.
Och dessutom borde jag överhuvudtaget planera undervisningen
bättre – rent generellt. Jag borde hinna svara på alla mejl. Jag borde hinna ge
grundligare respons på alla texter. Jag borde hålla alla deadlines. Jag borde
söka pengar för projekt, planera nästa års undervisning och gå igenom fakulteternas
information om modersmålsundervisningen till studenterna.
Och sen borde jag läsa böcker, skriva, träffa vänner, umgås mer med
dottern, se filmer, sköta min kondition, min ekonomi, handla mat osv osv…
Det känns lite som på Bodypump när man har för mycket tyngder
på stången och alltid är ett steg efter. Orkar inte och hinner inte ta ut
rörelserna ordentligt.
En god vän till mig som är i samma rumba sa:
”Och sen behöver jag också ha tid att sitta och stirra ut i
evigheten”.
Exakt. Just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar