Ännu en gång faller texten ner från himlen. Orörd av människohand.

Tänk att det lilla ordet ”jag” kan få till stånd sådana aversioner i den akademiska världen. Den vetenskapliga texten är objektiv, distanserad och neutral – i en sådan text hör inga ”jag” hemma!

Eller?

I den akademiska texten är skribentens erfarenheter och/eller personliga åsikter sällan relevanta – eller åtminstone inte lika relevanta som studien i sig själv.  Därför måste den akademiska texten hängas upp kring forskningsproblemet, och påståenden stödas med relevanta belägg från tidigare studier.  Det är det som gör texten vetenskaplig.

Men detta har inget med ordet ”jag” att göra. Texten blir inte vetenskaplig för att man undviker ordet och trasslar in sig i konstiga passivformer och subjektlösa satser av typen:

”Det har ansetts att metod X är lämpligast för studien.”

”I detta kapitel presenteras sociala teorier, för att i kapitel 3 presentera  metoden.”

Tvärtom – texten blir oförståelig och vag. Även om en akademisk text ska vara objektiv, måste stilen avspegla att det är en människa som skrivit texten. Den har ju inte fallit ner från himlen heller!

Så skriv:

”Jag har ansett att metod x är lämpligast för en studie som denna, eftersom....”

Och gör texten till din egen.