Något om det lilla förbjudna ”man”.

Till kategorin förbjudna ord i akademiska texter – eller texter överhuvudtaget – tycks också höra ordet ”man”. Många är vi som fått höra av våra svensklärare hur förkastligt det är att använda ”man” i skrift.

Men precis som med annat i språket bör man inte förhålla sig så svartvitt till saken. Visst kan man använda ”man” i vetenskapliga texter! Bara man vet hur.

Grundregeln är att ”man” kan användas så länge man vet vem ordet syftar på, t.ex. i följande satser:

”På årsmötet beslutade man om nästa års budget”

”Vid Helsingfors universitet har man utarbetat tvåspråkighetsprinciper”

Använd inte ”man” om det blir oklart vem ordet syftar på:

”På 1800-talet tyckte man att man skulle gifta sig innan man skaffade barn. Om man inte gjorde det betraktades man som syndare, och sådana såg man inte med blida ögon på."

Och så ska du förstås inte använda "man" om du syftar på dig själv:

”Man har ansett att metoden är tillämplig för studien...”

Notera att i denna text syftar ”man” allmänt på ”den som skriver”. Och det är helt ok.