”När jag kom hem kl. 20.30 efter att ha varit på jumppan så hade den äldre inte fått kvällsmat och den yngre hade inte fått ny blöja på hela tiden jag varit borta.”
Väninnan hade mörka ringar under ögonen och stirrig blick.
”Nu måste du sluta föda barn så att vi kan resa typ till
Köpenhamn och festa” gnällde jag.
”Jag måste skola honom först” suckade väninnan.
Hon är inte den enda som lever familjerumban, eller
kvinnorumban. Hämta barn till och från dagis, städa, tvätta kläder, mata,
diska, laga mat osv i det oändliga. Ibland kanske mannen ”hjälper till”.
Man kan tycka att detta ämne är så uttjatat att man kan
undra varför jämställdhetskatten ska lyftas på bordet igen.
Jo för att vi fortfarande knagglar på i de könsstereotypa spåren.
För att så många kvinnor stretar år efter år efter år och
tar hand det extra barnet som egentligen är vuxet och kan laga egen mat och
dela på ansvaret för sina barn.
Kvinnor har faktiskt ingen vård-gen. Ja ni vet, den gen som
gör att man som kvinna är benägen att ta hand om och vårda.
Mängder med tid ägnar kvinnor åt tråksysslor och skitarbete
(ja rengöra toaletten är faktiskt ett sådant). Tid som man kunde använda för
att läsa, tänka, skriva eller bara känna att man EXISTERAR.
I en nyfamilj kan det bli ännu värre. Den nya kärleken har
egna avkommor – och då plötsligt har man kanske tre barn och en man att ta hand
om; ett eget + två andras + en man.
Herregud då ska middagen femdubblas. Sedan kommer ”vad-ska-jag-laga-som-alla-tycker-om-tanken”.
För två dagar sedan försvarade mina tre manliga studenter
jämställdheten på min retorikkurs. De är 20 år gamla och verkar vara guds gåva
till kvinnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar